GLÖM INTE VÅR HISTORIA!

Slår du upp Arvid Andersson, eller ”Starke Arvid” som han kallades, i nationalencyklopedin får du läsa om en man som föddes 1919 och var en framgångsrik tyngdlyftare. En man som vunnit VM och deltagit i OS och har mängdvis av fler meriter på nacken. Efter alla sina bragder blev han kallad ”Starke Arvid”. Inget fel med detta, men felet är att det fanns en annan Starke Arvid innan denne som inte nämns. Den förste Starke Arvid hette även han Arvid Andersson men föddes 1873. Dessvärre verkar han bli alltmer bortglömd, vilket känns rätt tarvligt, eftersom han var den förste och för mig den ende Starke Arvid. En pionjär inom svensk kraftsport. Att inte Nationalencyklopedin bryr sig ett dugg om att rätta och lägga till denne Starke Arvid när man påpekar felet känns det som en bekräftelse på det jag hela tiden egentligen vetat. Nationalencyklopedin är inte att lita på.

För att vi nu ska bli påminda och inte glömma bort våra förfäder inom kraftsporten har jag skrivit en liten text om just den förste Starke Arvid Andersson.

Arvid var till och börja med medlem i Stockholms Atletförening men hann inte tävla i många amatörtävlingar innan han blev proffs. Att vara proffs inom tyngdlyftning kring sekelskiftet innebar att göra uppvisningar på cirkus och varietéer, vilket han gjorde både inom rikets ramar men så småningom också utanför. När Arvid var 17 år, innan sin proffstid, tog han jobb på Finnboda varv och det var här han fick upp intresset för lyftning. Han berättar själv i boken ”Minnen från ring och arena” från 50-talet, skriven av kraftatleten Calle Sven (Calle Svensson), hur tacksam han var att få ”gratis träning” på jobbet. Det var här Arvid kom att jämföra styrka med de andra arbetarna genom att lyfta all typ av järnskrot på varvet. Ganska snabbt var han starkaste mannen på varvet och ett par år senare anslöt han sig till Stockholms Atletförening för att börja tävla i tyngdlyftning. Som proffsatlet uppträdde han på olika cirkusar och dylikt och senare reste han till USA och turnerade runt som kraftkarl på olika shower då han gjorde mängder av kraftprov som att lyfta pianon, bilar m.m. Det var i just USA som han satte världsrekord i frivändning med 168,5 kg. 1906 blev han 2:a på brottnings-VM för proffs i staden Petersburg i Virginia. Det bör även nämnas att Arvid inte var ensam att göra karriär i USA. Det var redan några svenska kraftatleter som uppträtt i staterna som exempelvis Oscar Wahlund och August Johnsson. Efter en lång karriär inom kraftsporten flyttade Arvid hem till Sverige igen och öppnade ett kafé i Stockholm.

Ett boktips är ”Minnen från ring och arena” skriven av Calle Sven där jag fått en del av informationen om Arvid ifrån. Däri beskriver han flera utav de stora kraftkarlarna vid sekelskiftet. Calle skryter gärna om hur mycket korv och hur många limpor dom åt, och berättar hur dom spottade snus på golvet innan dom drog tag i skivstången. Hutlöst roligt helt enkelt. Avslutningsvis citerar jag Calle Svens något komiska kommentarer om Starke Arvid från boken:

”Arvid var en grann karl. Trots sina 115 kilo rörde han sig lätt som en balettprimadonna. Det ljusa, lockiga håret och de uppåtvridna preussarna bidrog också till att han slog an på sin omgivning, inte minst på damerna.”

TEXT O BILD: Kalvin